dalbyordboken.jpg
Gärdsgård

 

Kulturkoppra har under åren utfört tre stora EU-projekt:
* DALBYORDBOKEN * NORDVÄRMLAND - FRÅN ISTID TILL NUTID * ALLA TIDERS NORDVÄRMLAND


DALBYORDBOKEN

Under ett par årtionden i mitten av 1900-talet framställde Sysslebäcks-bördige dialektforskaren Jacob Jacobsson och skogsarbetaren och dialektdiktaren Karl L:son Bergkvist från Brattmon en ordbok över Dalbymålet som blev den kanske största dialektordboken i världen.
Karl upptecknade orden med största noggrannhet, men inte bara detta - hans svar på arkivets frågelistor utgjorde små berättelser om Dalbybornas traditionsbundna liv i helg och söcken. I denna guldgruva av nordvärmländsk kulturhistoria fanns de gamla Dalbyorden nedtecknade på landsmålsalfabetet – en märklig prestation av en i stort sett självlärd skogsarbetare.
   Jacob utförde ett ytterst noggrant kontrollarbete och sammanställde dialektorden till en formriktig ordbok. Flera tillägg hämtade han också ur Lars Bäckvalls Elfdalsarkiv och ur Adolf Noreens skrifter. Ett bra tillskott med Dalbyord lämnades av Per-Erik Hämquist, Transtrand.
    Av de insamlade orden rensades många bort, men materialet förelåg i tryckfärdigt skick 1966 med 3 100 handskrivna blad i folioformat förutom Karls noggrant utförda illustrationer.
    Tryckningen visade sig emellertid bli mycket dyrbar att genomföra, dessutom var det flera års väntetid på tryckerier med tillgång till landsmålsalfabetet, och detta blev en besvikelse för upphovsmännen. Dock gick sponsorer in och ställde medel till förfogande, så att Dalbyordboken kunde kopieras till tre exemplar och bindas. Jacobs tydliga handstil är mycket lätt att läsa.
    De tre exemplaren av ordboken finns idag (i 13 volymer vardera) på Språk- och folkminnesinstitutet, på Ordbok över Sveriges dialekter, båda i Uppsala, samt på Sysslebäcks bibliotek.


    
Dalbyordboken med sina 13 volymer på Biblioteket i Sysslebäck.



Ordet bet ur Dalbyordboken.


Av dialektforskare är Dalbyordboken ansedd som Sveriges - kanske världens - förnämsta, inte bara p g a omfånget utan också tack vare de många och utmärkta språkexemplen som finns till de flesta uppslagsorden.


Läraren Torleif Styffe i Ransby, som själv kommit i kontakt med landsmålsalfabetet vid studier på universitetsfilialen i Karlstad, startade 1995 under Värmlandskooperativen ett projekt som gick ut på att transkribera ordboken till en lättläst fonetisk skrift, renskriva och låta trycka den samt få allt inläst och utgivet på cd-rom.
    Sex år senare var arbetet slutfört tack vare stöd från Torsby kommun, arbetsförmedlingen i Sysslebäck, Dalby hembygdsförening, Montana förlag och Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala, dessutom landstinget och länsstyrelsen i Värmland. EU-medel kom till från 1996.
    Torleif arbetade fram det fonetiska skrivsätt som skulle användas med oumbärligt stöd av arkivarie Rune Västerlund på Språk- och folkminnesinstitutet. Carina Berglund hade översyn över uppläggningen och det dagliga arbetet och - inte minst - tekniken. Många andra deltog i skrivarbetet.
    Karl L:son Bergkvists etnologiska uppteckningar gavs av Kulturkoppra ut i bokform 1999 under titeln "Dalby i gamla tider". Dalbyordboken blev en bok på 654 tätskrivna sidor och cd-romversionen rymde cirka 44000 ljudfiler. Det arbete en skogsarbetare från Brattmon utförde i slutet av 1940-talet resulterade sålunda i en världsunik produkt.

 

LJUDEXEMPEL PÅ DALBYMÅL

Detta är några exempel på hur Dalbymål uttalas och skrivs i fonetisk skrift.
Genom att klicka på de understrukna röda orden, kommer du att få höra antingen Inger Carlsson, Torleif Styffe eller Peter Bengtsson uttala orden på ett korrekt sätt.

Urklipp ur Dalbyordboken med ljudexempel

 

 

UPPHOVSMÄNNEN
Karl byst

KARL L:SON BERGKVIST
(1899-1980)
Jacob byst

JACOB JACOBSSON
(1911-1972)
Karl L:son Bergkvist - eller på bygdens språk Karl på Bäri - var en unik begåvning. Han var mannen som tecknade ner Dalbymålet och tillsammans med Jacob Jacobsson skapade en dialektordbok, Dalbyordboken, som sedan blev mönsterbildande och en av de största och bästa existerande.
    Karl hade på egen hand studerat in det svåra landsmålsalfabetet och hans skickliga och noggranna nedteckningsarbete fick Richard Broberg på ULMA att betrakta honom som genialisk i denna viktiga uppgift. Någon formell utbildning utöver realexamenskompetens hade han annars inte.
Dikter skrev han på svenska och gärna på sin egen dialekt, bl a 2 000 limerickar på Dalbymål, många av god kvalitet.
    Karls genialitet omfattade vidare områden än det rent språkliga. Bland annat kunde han namnge Sveriges vilda växter på såväl svenska som på latin.
   På Båsberget, två kilometers gångstig från vägen, levde han tillsammans med sin mor, som blev mycket gammal. Från modern fick han också många uppgifter inte bara om äldre ordformer utan även i nedtecknandet av gamla seder och bruk. Tillsammans med henne skötte Karl småbruket och dessutom arbetade han alltså i skogen. De akademiska titlar han kunde ha erövrat på sina kunskaper tycks inte ha lockat honom särskilt mycket.
    Det har annars sagts att hans håg låg åt lärarbanan, att han fick avstå från dessa studier på grund av att fadern dog och han fick ta hand om gårdens skötsel.
    De sista fyra, fem åren av sin levnad tillbringade Karl av hälsoskäl på ålderdomshemmet Dalbygården i Sysslebäck.
    Han föddes den 2 mars 1899 och dog strax före jul 1980. Hans grav finns på Dalby kyrkogård.
Jacob Jacobsson föddes den 26 augusti 1911 i Nedergården i Sysslebäck. Livet på den stora bondgården hade djupa rötter i det gamla bondesamhället, och Jacob blev tidigt intresserad av bygdens kulturhistoria. Han hade vad man kallade läshuvud och tog 1931 studenten i Karlstad.
    Han började studera till tandläkare, men efter ett par år insåg han att det var humaniora som var hans område, och han sadlade om till språkstudier. Han lockades av förre studiekamraten Richard Broberg till Dialekt- och Folkminnesarkivet, då kallat ULMA (nuvarande SOFI), i Uppsala, och där var han med när arkivet 1945 satte igång sina omfattande studier av Värmlands dialekter.
    Han ägnade sig med stor iver åt uppteckningsverksamhet i sin hembygd, och han var med när arkivets folk gjorde ljudupptagningar av värmländska dialekter.
    Jacob var också den som kontaktade Karl L:son Bergkvist och tillsammans med denne upptecknade Dalbymålet under några år i mitten av 1900-talet. Dalbyordboken blev kronan på verket i Jacobs karriär, men den var ändå bara en del av hans livsgärning. Han ägnade sig åt uppteckningar, språkliga kontrollarbeten samt redigering och bearbetning av insamlat material.
    Hans omvittnade noggrannhet och stora arbetsförmåga gjorde honom väl ägnad åt dessa forskningssysslor. Broberg skrev vid Jacobs alltför tidiga bortgång den 13 augusti 1972: "Jacob hade en ovanlig arbetsförmåga, han utnyttjade tillgänglig arbetstid effektivt och organiserade sitt arbete efter noggrant uppgjord plan. Han genomförde sina uppgifter utan stora åthävor och avskydde offentlig uppmärksamhet: att de uppställda arbetsmålen uppnåddes var för honom det väsentliga..."
Jacob ligger begravd på Dalby kyrkogård.
Tillbaka  
www.kulturkoppra.se